Jag håller på att skriva en bok och varje gång jag skriver så skriver jag i 'kapitelform' då jag lägger ut kapitel hela tiden.
Den handlar om Alex Blazer, en femtonårig tjej som bor i södra Sverige och är bästa vän med Ronja Zult. De ska precis börja sista terminen av nian, då en ny kille börjar i klassen. Alex får reda på att en kille i klassen gillar henne, och plötsligt får hon sin första pojkvän. Sedan en dag lär hon känna den nya killen och får känslor för honom. Hon vill inte såra sin killes känslor, men hon vill inte va med honom, hon vill ha den nya killen. Men hur ska hon göra då? Och helt plötsligt flyttar hennes bästa vän.. hur går det då?
Jag hoppas att det låter intressant och att du vill läsa min berättelse. OBS!! Första kapitlet/delen är mest en introduktion, lite om Ronjas och Alexs vänskap eller vad man ska kalla det. Plus att jag testar en ny stil på hur jag skriver, så jag hoppas det blir bra i alla fall och.. ha en trevlig lässtund. ^^
BTW.
När jag skriver om vart de går och så, så skriver jag egentligen om vart jag bor, i den staden. Bara det att jag ändrar namnet på till exempel ett kafé som finns i byn där jag bor, så i Kapitel 01, så ändrar jag namnet från ett till ett annat. :)
~
Kapitel 01 – ”Du och jag föralltid” Jag strök snabbt över mitt lår för att försöka få upp värmen. Jag måste verkligen skaffa mig en tjockare jacka. När jag andades ut formades ett moln av vit ånga och jag försökte mig på att göra ringar av ren tristess. Det gick inte alls och jag suckade djupt. Jag skickade ett irriterat Vart är du?!- sms och jag suckade irriterat. ”Jag kommer om tre minuter!” stod det på skärmen och jag suckade. Ronja skulle varit här för tio minuter sen, men självklart var hon sen, igen. Jag var precis på väg att resa mig från den hårda bänken då jag såg Ronja komma gåendes i snabb takt. När hon fick syn på mig vinkade hon glatt och hon joggade fram till mig. ”Hur kommer det sig att du alltid är sen?” log jag och kramade om henne. Hon kramade tillbaka innan hon släppte och såg på mig. ”Det tar tid att se så fabulös ut som jag” fnittrade hon innan hon tog sig samman och vi gick mot byns centrum. På vägen passerade vi en tom lekplats, och vi gick in och satte oss på de gamla gungorna. Det gnisslade rejält var gång vi rörde oss. Varje gång tyckte vi det var precis lika kul som första gången och det hela slutade med att vi gungade med sådan fart så att vi snart skull fara iväg genom luften. Jag kände hur jag höll på at glida av då jag stannade och var tvungen at hämta andan. ”Oh my God! Jag höll på att ramla av” skrattade jag hysteriskt och såg på hur Ronja stannade gungan då hon fått ännu en skrattattack av att jag skrattade. När vi äntligen börjat andas normalt igen tog vi armkrok och gick mot byn igen. ”Hur är det med Lucas då?” sa jag sedan och jag såg på hur hon kisade förbi alla snöflingorna. Inte förens då insåg jag att det snöade igen och fnittrade lite och Ronja log mot mig. ”Vet inte riktigt, han är inne mycket på det här med hockey nu. Det blir lite tråkigt att lyssna på, men det går nog över snart” sa hon och suckade knappt hörbart. ”Men det är väl bra ändå antar jag, då tränar han ju i alla fall” la hon sedan till och flinade. Jag svarade inte, men det behövdes inte. Vi behövde inte alltid svara, vi visste att den andra av oss lyssnade, fastän vi bara slängde in några ”Mm” och ”Åh” emellan åt. ”Lite synd att inte du också har en pojkvän” sa hon och jag kollade stelt framåt. Jag sa inget utan bara hummade lite för att visa att jag var där. ”Sa inte du att Sebastian har gulliga ögon eller nått?” log hon sedan snett, jag hörde på hennes sätt att säga det att det var som en liten knuff för att jag skulle tänka på honom. ”Jo. Ja, det har han väl, typ” sa jag något ointresserad, vilket Ronja inte verkade märka. Hon log stolt, som om hon tyckte att hon var smart för att hon kom ihåg det. Hon kom ihåg det från hennes fest då vi alla lekte Sanning eller Konsekvens då jag var tvungen att säga något jag gillade hos Sebastian. Jag log lite åt minnet, jag sa bara något hafsigt som jag kom på för stunden då. Vi passerade Lekia och biblioteket ointresserade och kollade snett in på ICA. Vi båda två suckade lätt och jag drog jackan tätare kring kroppen då en vind kylde ner hela min hals. ”Fan vad kallt!” suckade jag och kisade framåt. Ronja nickade kort och drog ner den vita, stickade mössan längre ner för öronen. När vi äntligen kom fram till Lills skyndade vi oss in och vi stampade lite på dörrmattan för att skrapa av lite snö från skosulorna. Jag såg mig omkring, andades tungt och kände hur jag sakta blev varm. Lättat drog jag av min gråa mössa och mina mörgröna tumvantar. Ronja hade redan gått längre in och stod och kollade på en plastförpackning. Jag gick upp bakom henne och kollade jag med. Förbluffat såg jag på en chokladtomte, lika stor som mitt huvud. Jag fnissade lite Ronja log lite. ”Den väger säkert 1 kilo eller nått” fnissade hon innan hon gick vidare till disken. Vi tittade på allt som fanns på andra sidan av glaset. Jag läste lite på tavlan som hängde högt upp på väggen och suckade lite. Jag kände på hundralappen i fickan och såg på Ronja. ”En kanelbulle och kaffelatte” sa hon vant och hon log mot mig. ”Jag sätter mig ner så länge” sa hon snabbt och hon gick snett genom rummet till bordet längst ner i hörnan. Jag hade förväntat mig att någon annan från klassen skulle vara här, men där var bara två kvinnor som satt och pratade om sina hopplösa män. ”Jag tar det hon tog” sa jag sedan snabbt till tjejen vid kassaapparaten och hon nickade ointresserad. Hon tog snabbt ut en kanelbulle och la den snabbt på en liten, fyrkantig tallrik. ”Jag kommer ut med era lattes snart” sa hon halvhjärtat och jag nickade innan jag tog min tallrik och gick bort till Ronja. ”Hon kommer snart med våra kaffelatte” sa jag snabbt och hon nickade kort. Hon hade redan ätit lite på sin kanelbulle och hon satt med mobilen i händerna. ”Vem messar du med?” frågade jag och tog upp min med. Inga nya meddelanden. ”Lucas” log hon. Jag log och kollade på henne, jag undrar hur det är att vara sådär kär. Ronja och Lucas har snart varit ihop i ett halvår, och det verkar som om de fortfarande är störtförälskade i varandra. Jag har aldrig haft en pojkvän, har aldrig ens pussat en kille. Om man inte räknar med min pappa och min lillebror. Jag undrade ofta hur det är att kyssa någon, och hur man gör för den delen. Ronja sa oftast att det bara händer, att man inte vet från början. Jag tycker det låter lite konstigt, det ’händer’ väl bara inte. Jag suckade lite och våra kaffelattes landade på bordet. ”Tack” log jag och tjejen från kassan nickade kort innan hon snabbt gick bort till disken och satte sig ner på en stol. Hon tuggade med öppen mun och smaskad med sitt tuggummi och äcklat såg jag bort. Alltid när jag tänker på min första kyss, så tänker jag den som att det ska vara romantiskt, sådär som i filmerna där foten lyfter. Ronja tycker att det låter helknäppt. Hennes första kyss var på baksidan av skolan. Inget särskilt, men eftersom att han var ett huvud längre än henne så fick hon stå på tå, på hans skor. Jag fnissade lite var gång jag hörde det, men ändå kunde jag inte undgå att tänka på hur gulligt det egentligen var, när man liksom föreställde sig det framför sig. Ronja lekte lite med en nötbrun hårslinga och jag log då jag kände på det halva hjärtat i halsgropen. Jag såg att hon också hade det på sig. Den andra halvan då. Hon hade gett mig det, förra året. Jag hade blivit sådär löjligt glad som om jag kunde skratta och skrika högt, men det var jag tvungen att dölja då folk hade stirrat på mig som om jag vore sinnessjuk. ”Alex?” sa Ronja plötsligt och jag tittade mot henne. Åh, ja juste. Jag är Alex. Egentligen Alexandra, men det är kortare och låter bättre med Alex. Jag ser inte ut som någon Alexandra. ”Ja?” log jag. ”Du och jag för alltid?” sa hon och sträckte sin knytnäve mot mig. ”Du och jag för alltid” log jag och satte min knytnäve mot hennes och log. ~
Snart så ska jag göra klar mig och sedan kommer jag förmodligen sitta vid datorn medan jag väntar på de nära och kära som ska komma hit och fira jul!
Men jag måste vänta tills efter kalle anka innan jag får öppna mina julklappar, jag och min bror har nämligen lovat.
VILKET DUMT LÖFTE, seriöst, jag.. döör :D
Nej men, jag längtar i alla fall och jag ska vara nästintill svart, hela jag, idag. Men jag ska fråga mamma om jag får låna hennes ena röda, glittriga kofta :)<3
Bilder kommer snart på våran fantastiska gran (som jag och mamma sågade ner själva :D) med julklappar under och en bild på min outfit, ikväll så kommer jag även lägga upp bilder på de saker jag fått, nu ska jag fixa en sista minuten header och bakgrund till bloggen,
Just nu tittar jag tv och håller på med gsm (gosupermodel), säg inte att det är töntigt, för jag är bara där för designer programmet. Och jag tycker om att "styla" modellen.
Idag kör jag på en riktigt vågad och färgstarkstil, troligtvis kommer jag byta läder 3 gånger till idag, men ändå :3
